Snickra

Ibland har man ingen lust att sy. Men med ett material som läder behövs det inte heller alltid. Eftersom kanterna inte repar upp sig och ett tjockt läder är ganska formstabilt kan man skapa användbara föremål utan att sy. Inte ett enda stygn med tråd, inte en enda droppe lim behövs för att hålla ihop här brödkorgen! Allt som behövs är att skära ut mönstret och sedan montera ihop sidoflikarna.

Nu när höstmörkret är här på allvar är det tid för levande ljus. En liten grupp med ljusstakar i olika höjder med manschetter i gnistrande mässing som speglar ljusskenet är den här veckans DIY-projekt. Några tomma chipsrör från helgmyset är perfekta som gjutformar för ljusstakar.

Ibland önskar man att man kunde spara de där vackra prydnadspumporna för alltid. Men man vet att snart börjar de ruttna inifrån och den vackra formen som naturen skänkt dem sackar långsamt ihop… Det var där tanken började. Och slutresultatet? En hel rad med vita vackra evighetspumpor i gips, exakta kopior av originalet!

Hösten kom sent i år. Men nu vill man gärna vara inomhus och pyssla. Halloweenhelgen är en perfekt anledning att pynta lite extra. En ny dörrkrans är aldrig fel och den här har fått halloweentema.

Sommaren dröjer sig kvar i år, men visst kan man väl ana att höstmörkret är på väg? Då är det alltid lite mysigt att kura inomhus på kvällarna med tända ljus. En fyr av en bit gammal grånad trädstam, dekorerad med slagmetall blir fin i fönstret. Numera finns det så bra värmeljus i LED att man kan lämna även träljusstakar som dessa utan uppsikt när man hämtar mer te.

Makramé har de flesta hört talas om. Tekniken spreds sig över världs med sjömän under 1800-talet och ordet har arabiskt ursprung. Kumihimo är istället en japansk flätteknik som blivit populär på senare år i västvärlden. För att hålla ordning på alla snören medan man flätar har man en platta, en kumihimoplatta, där man kan fästa snörena enligt olika scheman. Tekniken passar för de flesta slags garn och snören.

Ibland är det kul att göra egna väggdekorationer som inte är traditionella tavlor. En flygande drake som symbol för frihet, öppna vidder och sommar. Den får bli bärare av sommarens alla minnen. Stommen är också två bitar strandved, grånade av salt, vatten och sand upphittade på stranden jag kallar min.

Ädla stenar har lockat människor i tusentals år. Men. Ädelstenar är inte så enkla att forma som man vill… Kanske var det därför man började använda elfenben en gång i tiden? Och elfenben varken kan eller vill man använda numera. Men visst är det vackert! Lösningen är en blandning av resin och mineraler. Det ger ett material med fantastiska möjligheter att formge smycken som man själv vill. Materialet går att såga, fila, slipa och polera på samma sätt som till exempel trä. Men resultatet blir mer som en ädelsten – eller elfenben om man väljer det vita.

En gammal jeanskjol som legat oanvänd i åratal någonstans längst in i ett hörn av garderoben gav oss en ljus idé. Kjolen var extremt otrendig och en sådan man vet att man aldrig kommer att använda igen. MEN jeans är ju aldrig fel! Det är bara modellerna som går ur tiden. Man kunde kanske göra en trasmatta av den gamla kjolen? Det skulle vara snyggt med en trasmatta i gammalt jeanstyg. Men eftersom det inte skulle räcka till mer än en väldigt liten matta dök idén om en flätad lampskärm upp istället. Trasorna räckte till två skärmar och vi använde oss av fanérbottnar till rottingflätning som stomme.

Speglar kan man aldrig ha för mycket av! En lagom stor handspegel nära till hands – dessutom i snyggt fodral av skinn. Det får bli den här veckans DIY-projekt. Ett litet utskuret hål som handtag fungerar också som upphängningsögla, allt i ett.

En gammal trasmatta från loppis för ett par tior blir som ny med lite textilfärg i sprayform. Ett rutmönster på diagonalen maskerar man enkelt fram med vanlig maskeringstejp!

Duktyngder-DIY-Detaljer Känslan av släta varma stenar under bara fötter en ledig dag på stranden. Vem vill inte spara den? Säkert har även du fyllt ut tomrummen i resväskan med stenar och strandved på väg hem från semestern.

Vankas det bröllop i sommar – eller bara en mindre familjefest? Ni vet, ofta är det de små detaljerna som gör det. Den där lilla extra omsorgen. Som en kul klädnypsgubbe på glaset, till exempel. Den kan också hjälpa till att vakta glasen så att ni inte blandar ihop dem i minglet. De här klädnypsgubbarna är målade på gammaldags klädnypor.

Träklossar är en klassisk leksak som aldrig går ur tiden. Samtidigt ett bra sätt att ta de första staplande stegen i lästräningens abc. Det är enkelt att tillverka sina egna bokstavsklossar. Kanske färgmatcha dem till barnrumstapeten?

En rejäl väska som rymmer allt för sommarutflykten och dessutom tål lite tuffa tag. Den som behöver en sådan räcker upp en hand!

Flugor i maten och getingar i glasen. Nej, tack! Surrandet hör visserligen sommaren till – men det går att skydda mat och dryck från krypen. En enkel flugkupa med stomme av ståltråd och nät av tyll svänger man ihop på några lediga sommartimmar i skuggan. Det är dessutom riktigt roligt! Och sen är maten fredad.

Bomullsmjuka moln och tunga regndroppar, rosafärgade månskäror och silvergrå stjärnor i skyn. Klassiska symboler ska läras tidigt och går aldrig ur tiden. Babymobiler i filt med klassiska symboler som moln, regndroppar, stjärnor och månar har blivit mycket populärt på senare tid. Bra idéer brukar ju bli det! Och det är busenkelt att göra sin egen variant. Bara att rita upp formerna på ett papper, klippa ut, rita av mönstret på filten och sedan sy ihop bitarna med lite stoppning emellan. Ingen koll på aviga och räta, ingen klippning av hörn eller vändning.

Vissa material som är ämnade till något helt annat kan ha fler användningsområden. Raffir skaftämne är först och främst ämnat att göra vackra knivhandtag av. Men svart och metall låter väl som ett klockrent material att tillverka smycken av? Vi var helt enkelt tvungna att prova!

Handskrift är en närmast utdöende konst idag. Att få ett handskrivet inbjudningskort, brev eller bara placeringskort tillhör inte längre vardagligheterna. Och just därför desto mer uppskattat! Återigen är det också fler som intresserar sig för kalligrafi – gärna med en modern och lite friare stil.

Skörden av handskrivna brev har säkerligen sinat i de flestas brevlådor. Men så mycket roligare när man får något! Och visst har väl den digitala tidsåldern ökat värdet på de gamla handskrivna breven ur gammelmormors gömmor, i alla fall i affektionsvärde. Så en brevvikt kanske kan vara på sin plats överst i samlingen, för att hålla breven på plats när sommarnätternas bris drar in genom öppna fönster. En halvsfärisk glasbubbla håller ordning på breven, och ger samtidigt en vacker förstoringseffekt. Gör din egen brevvikt med tvåkomponentsresin gjutet i gamla glödlampor.

Ett förkläde i vackert, naturfärgat läder står högt på mångas önskelistor just nu. Så varför inte sy ett själv? Även om man inte är så van att sy i läder är det faktiskt inte svårare än att sy en plånbok. Det naturgarvade getskinnet vi använt här kommer att mörkna, bli fläckigt och få en vacker patina med tiden. Gillar man inte det kan man välja ett annat skinn som kan smörjas och är tåligare mot fläckar och jämnare i färgen.

Blå batik och blå shibori känns väldigt rätt just nu. Båda är urgamla textila färgningstekniker som kan göras i samma färgbad. Batikmönstren får man genom att knyta snören eller gummistoddar runt tyget och på så sätt få runda cirklar eller streck med oskarpa konturer som är ofärgade. Batiken har kommit och gått i modebilden och som inredningstextilier genom tiderna. Shibori känns däremot lite nyare i vår del av världen. Tekniken kommer ursprungligen österifrån, från Japan. Och den förknippas ofta med den marinblå färgen, även om också andra kulörer använts historiskt. Både batik och shibori är så kallade reservagetekniker, där man på olika sätt ser till att spara delar av tyget ofärgat. Man kan aldrig till fullo styra resultatet. Men det är kanske också det som är charmen! Det är alltid lika spännande att se resultatet…

Köksredskap i luffarslöjd var lika självklart förekommande i ett kök för hundra år sedan som plastskålar är idag. Vispar, karottunderlägg och brödnaggar i luffarslöjd fanns i alla hushåll – och de var tillverkade för hand. Och visst har de väl en slags charm som få masstillverkade föremål besitter? Numera ägnar vi oss kanske inte främst åt luffarslöjd för att vi har ett behov av att tillverka våra egna bruksföremål, men hantverket lever kvar. Och det är ganska enkelt att lära sig! En visp kan i stort sett vem som helst böja till. Man måste ha lite styrka i nyporna, ett par tänger och en rostfri tråd. Den rostfria tråden är lite hårdare och lite svårare att böja än den svarta mjukglödgade järntråden som man annars ofta använder till luffarslöjd. Den rostfria tråden har lite mer egen vilja och det krävs kanske lite träning innan man lyckas få det som man vill. Men en rulle ståltråd kan man göra många vispar av! Så det är bara att sätta igång och träna.

Ibland är bästa verktyget dina två händer. Ganska ofta, om man tänker efter. Och den allra äldsta tekniken att forma lera var genom tumning. Den som blir riktigt skicklig på tekniken kan nypa fram fantastiska skapelser ur lera. Använder man dessutom en lufttorkande lera är det allt man behöver! Sina två händer och en klump lera. Lufttorkande lera behöver varken brännas eller krymper nämnvärt och förutom den klassiskt kritvita leran finns numera även en lufttorkande lera som ser ut som betong när den torkat. Det är trevligt att göra ett litet potpurri av ljuslyktor och minivaser i vit och grå lera som passar fint till vårens första blommor.

Enklare än så här kan det knappast bli. Men varför krångla till det? Ett vitt linnetyg och en lampskärmsstomme är allt man behöver för att fixa sin egen lampa. Och betydligt billigare än de liknande du kan köpa i inredningsbutiken.

Alla lyckliga hönsägare brukar märka att våren är på väg när hönsen börjar värpa på allvar igen. Men även om man inte har egna höns kan det vara trevligt att förvara äggen med stil – i ett egentillverkat äggställ i trä.

Gamla tiders kaffekoppar används allt mer sällan. De flesta av oss vill ha större muggar att dricka kaffe ur, så de gamla kopparna blir kanske mest stående i något skåp. Vilket är synd eftersom de ofta är väldigt vackra! Men det går ju att använda dem till annat. Gamla kaffekoppar är perfekt att gjuta ljus i. De här udda kopparna är inköpta på loppis för ett par tior, sen behöver man bara vekar och ljusmassa, om man inte sparat en massa ljusstumpar som man kan återanvända. Så här lagom till påsk känns det helt rätt med lite extra färgklickar på bordet, så även ljusmassan har vi färgat för att få ytterligare färg.

Äntligen är det mars! Fåglarna kvittrar utanför fönstret och inne kan man sätta igång med påskpysslet på allvar. Snart är det påsk! Fula finkar och ruggiga ugglor kommer att häcka på vårt påskbord i år. Det här påskpysslet är perfekt att pyssla tillsammans med barnen. Det ska inte vara perfekt – fantasifullt och fulsnyggt är ordet! När fåglarna är färdiga använder man dem som ljusstakar på bordet. Eller så klär man in en oöppnad flaska med något gott i som den perfekta gå-bort-presenten i påsk. Vi har använt oss av fyra olika färger på filten och delat upp dem i grupper om tre-och-tre. På så sätt får man lite ordning bland färgerna. Flaskor i olika höjder och former är också trevligt om man vill ha en hel flock på bordet.

En klassisk äggkorg i luffarslöjd är lika användbar idag som för hundra år sedan, när luffarna var en vanligt inslag i vardagslivet. Efter den industriella revolutionen på 1800-talet blev ståltråd en billig och lättillgänglig vara, vilket kringdrivande luffare snart upptäckte. Den som hade lite sinne för proportioner, starka nypor och ett par tänger kunde tjäna sitt levebröd på att tillverka allt från korgar till karottunderlägg, brödnaggar och vispar i ståltråd. Någon verkstad behövde man inte, den kunde man liksom ”ha i fickan”. Trådslöjden blev en konstart som så småningom kom att kallas luffarslöjd just eftersom så många luffare blev duktiga på konsten. Men den är populär än idag och har fått ett uppsving på senare år, vilket inte minst märks i antikhandeln där priserna på gamla kroger och andra föremål mångdubblats. En klassisk äggkorg är lika dekorativ som praktisk och har man inte tummen mitt i hand tillverkar man en själv på några timmar!

Allt är inte guld som glimrar, brukar det heta. Så sant. Det kan ju vara mässing också! Trenden med koppar och mässing verkar hålla i sig. Vi är många som älskar både koppar och mässing i allt från inredningsdetaljer – till smycken. Med en bit mässingsplåt, en guldsmedssåg och några filar kommer man långt när man ska tillverka egna smycken. Sen är det bara att sätta igång och leka och experimentera med formerna. En cirkel och en peacesymbol, stilrent och enkelt. Så fick det bli när vi gjorde de här smyckena.

Urdruckna vinflaskor är ofta mycket vackra. Speciellt när ljus bryts igenom dem. Antagligen är det därför de blivit så klassiska som ljusstakar. Men det går att använda dem som lampskärmar också, gärna i en hel rad över ett bord eller i ett fönster. På några av dem kan vackra etiketter få sitta kvar, medan andra gör sig bäst nakna. För att kunna använda flaskor som lampskärmar behöver man skära av botten, vilket är en konst sig. Det bör sägas direkt: Det är inte helt lätt att skära i glasflaskor. Man bör räkna med att kanske vartannat försök misslyckas. Men materialet är ju inte dyrt, så det är bara att fortsätta tills man lyckas!

Snygga hushållspappershållare växer inte på träd direkt. Och hittar man någon man tycker är snygg – är den inte gratis. Återstår: Att tillverka en själv. En av de snyggare vi sett var klädd med läder. Så fick det bli! Naturgarvat läder blir bara snyggare med tiden. Lite fläckar ger bara vacker patina, tycker i alla fall vi. Därför har vi valt ett naturgarvat getskinn som är ganska tunt, knarrar karaktäristiskt när man hanterar det och åldras med värdighet. Bottenplattan till den här hushållspappershållaren kommer från en gammal lampfot som sett bättre dagar. Men det går lika bra att såga till en rund eller kvadratisk bottenplatta av en vanlig bräda, och sedan borra hål i den i mitten.

Det slängs alldeles för mycket textilier i vårt land. Tyg som det egentligen inte är något fel på mer än att plaggen vuxits ur, blivit omoderna eller i värsta fall fått någon fläck eller ett hål. Med risk för att låta en aning gammaldags, men vissa saker var bättre förr. Då var man i alla fall bättre på att ta tillvara och göra nytt av gammalt. Trasmattor var ju ett ypperligt sätt att ta tillvara! Och det finns fler tekniker som bygger på återvinning. Locket hooking är en slags mattvävningsteknik som man inte behöver någon vävstol till. Istället använder man sig av en färdig mattväv i stärkt bomull och en locket-hooking nål som ser ut som en vanlig virknål i ena änden men har en nålögla i den andra. Med den fiskar man upp öglor av trasor genom väven och låser sedan öglorna genom att dra ett band igenom dem. På så sätt kan man sitta bekvämt tillbakalutad i soffan och göra vackra trasmattor medan favoritserien går på tv:n. Dessutom kan man ännu enklare skapa de mönster man vill. Till den här kudden har vi använt oss av locker-hooking tekniken, men istället låtit trasorna bilda långa öglor och ändar på rätsidan – som en rya. Ett par gamla spillbitar som blivit över vid andra syprojekt kom väl till pass. Men man skulle ju ännu hellre kunna göra en av olika gamla utslitna jeans, eller barnens gamla favoritklänningar i rosa toner. Tänk vilket härligt minne att ha kvar!

Ett rejält stöd att luta sig emot, det är vad många av oss önskar sig mest av allt. Men just nu är det böckernas tur. De här bokstöden är dessutom både praktiska och snygga. Och du tillverkar dem enkelt själv. En gammal överbliven trästolpe som låg och skräpade i en brädhög är vad vi använt, ohyvlad och ruff i ytan. Lite torrsprickor fick vi också på köpet. Men det blir snyggt när man målar dem!

Enkelt, men effektfullt. Ljuslyktor gjorda av gipsbindor på ballonger är inga större svårigheter att slänga ihop. Fast de ser kanske inte mycket ut för världen medan gipset torkar…

Skinnspill. Vad gör man av sånt? Små bitar i alla tänkbara former som blivit över. Mellanrummen mellan det som blivit väskor, plånböcker, skärp och ipadfodral. Julpynt! Spillet är perfekt till en kotte att hänga i granen, eller bara lägga i ett stilleben med ett par ljus och några julkulor.

Den röda tråden den här veckan… är koppartråd. Ett så enkelt material, men samtidigt så vackert. Och användbart! Linda några varv runt en klädnypa av gammaldags modell, böj till ett par vingar och avsluta med en liten gloria. Vips har du en jättefin placeringskortshållare för glögglasen.

Då var det snart advent och adventspyntet ska plockas fram och årets julpyssel planeras. Klassiska adventsljusstakar i alla ära, men det är kul att förnya sig! Gamla flaskor i färgat glas springer man ofta på på loppis och de kan snabbt piffas upp till att bli årets finaste adventsljusstakar. Lite porslinsmålningspennor och egentillverkade schabloner fixar gemet. Du behöver: Porslinsmålningspenna, vit Bruna glasflaskor Korkar Ljushållare Kanelstänger Torkade apelsinskivor Schablonfilm eller vanliga plastfickor Maskeringstejp Schablonkniv Skärmatta Tuschpenna Tillgång till dator och skrivare

Aldrig kan man väl få för många speglar i ett hus. I alla fall inte om de har en vacker inramning. Och det är just det vi tänkte fixa nu. En spegel med ram av förgyllda klädnypor – en kul kontrast mellan enkelt och exklusivt! Du behöver: Rund spegel Klädnypshalvor, 92 st Klädnypor eller gummisnoddar, 92 st Trälim Limpistol med smältlim Vattengrund eller primer för bladguld Bladmetall i guldfärg Penslar, 2 st

Gamla konservburkar kan man göra mycket fint av! Med en ny kostym i läder förvandlas burkarna till en praktisk – och snygg – bestickhållare. Du behöver: Läder, gärna getskinn Skärmatta eller underlag att skära på Rullkniv Linjal eller stålvinkel Falsben och kantpolerare Sporre Syl Nålar Vaxad lintråd 6 konservbukar Träskiva ca 11 x 19 cm (beronede på konservburkarnas storlek) Lim Maskinskruv 3 st Mutter, 3 st Borrmaskin Borr Maskiningstejp Mässingsspik Gör så här: Mät dina konservburkar och skär till sex bitar i av skinnet som precis klär över burkarna. Om du aldrig tidigare arbetat med läder kan det vara bra att ta en snabblektion via en dvd-film som du hittar här. Markera långsidorna på läderbitarna med falsbenets ände så att du får en markerad linje i skinnet att följa med sporren. Dra sporren i spåret så att du får tydliga markeringar var du sedan ska göra hålen med sylen. Gör hål med sylen. Nu är det dags att börja sy. Klipp till en bit vaxad lintråd som är ett par decimeter längre än långsidans dubbla längd. Fäst en nål i varje ände av tråden och fäst den genom att dra sticka nålen igenom tråden och dra den tillbaka igen (se bilden). På så sätt sitter nålen fast ordentligt i sina ändar och du slipper tappa dem. Dra en nålen genom första hålet och dra igenom tråden till mitten. Dra sedan den ena nålen från ena sidan och den andra från andra sidan och dra åt. Fortsätt likadant hela sömmen. Sy ett par stygn tillbaka vid slutet och fäst trådarna på baksidan av skinnet. Sy likadant längs alla långsidor på alla skinnbitar.

Bara för att de är så fina. Luftballonger, alltså. Allt man gör måste ju inte gå att använda. De här ballongerna är bara till för att tittas på, hängas i ett fönster eller som en mobil någonstans där de kan se fina ut. För det är något visst med luftballonger. Kanske är det det där riktigt analoga, gammeldags, otämjbara. Kanske frihetskänslan. Hur som helst verkar vi ju inte vara ensamma om att gilla luftballonger just nu. De dyker upp lite här och var på allt från tyger och tapeter till barnrumsdekorationer. De här luftballongerna är enkla att tillverka själv. Och man har jätteroligt under resans gång! Du behöver: Gipsbindor Ballonger Natursnöre Färg Pensel Klädnypor Värmeljus (bara metallkoppen) Mässingstråd eller fiskelina att hänga upp ballongerna i

Gatuskylten som inredningsbelysning har blivit omåttligt populär. Men smakar det så kostar det. En ganska rejäl slant får man vara beredd att punga ut om man vill ha sin egen gatuskylt därhemma. Eller så tillverkar man sin egen! En vit akrylplastskiva, lite kontaktplast, brädor och en ljusslinga är ungefär allt du behöver för att göra din egen lightbox i budgetklassen.

Från garaget rakt in i finrummet. Betongen har gjort en rejäl klassresa under det senaste decenniet. Som hobbymaterial är betong fantastiskt till allt från fågelbad till krukor och bordsskivor. Formar till betonggjutning kan man göra själv eller köpa färdiga. Eller hitta i skafferiet! Vinflaskor i PET- modell av plast fungerar fantastiskt som formar till dessa ljusstakar.

Vi fortsätter geometrileken den här veckan också. Nu är det romber som gäller. Kanske har du redan lagt märke till att många kreativa DIY-bloggare skapat effektfulla mönster till tavlor och kuddar med trianglar och romber. Vi har låtit oss inspireras och gjort en tavla av pappersromber. Papper i tre gröna toner och en svart är vad vi utgått från. Sen är det bara att leka loss med mönstret. Det är nästan som att lägga pussel – med skillnaden att inget är fel!

De flesta har nog någon gång knutit makramé. I skolslöjden om inte annat. Grundtekniken är enkel, ett par olika sorters knutar är allt man behöver lära sig, men sen kan de varieras och utvecklas nästan i det oändliga! I ett tidigare inlägg här på bloggen om armband i makramé ser du den vanligaste makraméknuten. Det är egentligen en helt vanlig knut, men där en eller två trådar löper igenom knuten. Du kan också hitta en utförligare beskrivning av makraméknutarna här. Eller i det här filmklippet

Då var september här. Men minnena av sommaren har vi kvar. Somliga bara i minnet, andra kanske i små burkar som dessa. Snäckor, stenar och andra sommarsouvenirer gör sig bra i genomskinliga glasburkar. Vanliga glasburkar som vi piffat upp en aning med sprayfärgade plastfigurer.

Att ståltråd är ett otroligt användbart material upptäcktes redan på 1800-talet när den började tillverkas industriellt. Den så kallade luffarslöjden fick sitt namn av att kringresande hittade ett sätt att tjäna pengar på föremål de kunde tillverka med sina egna händer och ett billigt material. Det var praktiskt för den som inte hade någon fast adress eller arbetsplats – man behövde ju i princip bara en rulle tråd, ett par tänger och sin egen fantasi! Den traditionella luffarslöjden har sina egna tekniker. Men tråden har oanade möjligheter om man bara tänker utanför boxen! Så varför inte sticka med ståltråd?